Sri lanka Dec 1963 ( 2 )

- Ja, jag är på väg sa han till sin fru som väntade otåligt. Han kunde inte se kvinnan så tydligt men han var ändå säker på att han inte mött henne tidigare. När han kom fram till dörren såg han att kvinnan bar på något, Det hon bar på var inlindat i en lortig filt. Filten rörde på sig och Jan förstod att hon bar på ett barn. Kvinnan hade slagit ner blicken samtidigt som frågade på sin brutna engelska efter Mr Arvidsson. – Yes, svarade Jan och flera tankar for runt i hans huvud. Vad ville kvinnan, ville hon bara be om lite vatten, ville hon få hjälp med sitt barn, vad ville hon ? – Mr Arvidsson, frågade kvinnan igen, snälla hjälp mig. Jan visade med en gest att kvinnan skulle stiga in, vände sig till sin fru och bad henne bära in lite vatten och två glas till hans arbetsrum. Hans fru svarade med en irriterad blick och sa, - vi kan inte ta emot fler barn, det vet du. – ja, men vi måste väl höra vad hon vill först innan vi kan besluta oss om vad vi ska göra, svarade han. Jan gick in i arbetsrummet med kvinnan följande strax bakom. Precis när dom kommit in i rummet började det som låg i filten att gråta, ett litet ynkligt gråt, så kraftlöst och utmattat. Jan bad kvinnan att sätta sig ned och visade med handen att hon borde ta av barnet filten. Kvinnan satt sig ned på stolen och tog varsamt av barnet filten. Det barnet kan inte vara många månader tänkte Jan. Han tittade på kvinnan och slogs av hennes skönhet, samma stora bruna ögon som hade tittat ut ur filten, undrar hur gammal kvinna är tänkte han samtidigt som han gjorde en uppskattning på att hon inte kunde vara över tjugo år